My second home

Just because my second home is Canada, I will write this blog entry in English.

I just got off the Skype-phone with one of my truly closest friends in Canada, Emily.
It's been such a long time since we've talked, about 2 years now I guess, and it was so nice to hear her voice again.
A sign of true frienship is that no matter what the distance is in time or space, you can always pick up from where you left off last time, and it feels like yesterday.
Emily and my friendship is of that kind.

I first met my crazy green-loving friend on my 4-months long exchange adventure at Carleton University in Ottawa, Ontario, Canada.
We lived in the same house on campus and instantly became friends after having connected on a Carleton Campus for Christ meeting.
After that we were inseparable!


We were on many adventures together with her Tammy Taurus and she taught me many valuable lessons for life.
One of them is to keep it simple, and use your imagination.

Emily is a friend who always cares for other people, unselfish and loving.
She helped me out with lots of things, and today she called me one of her closest friends too, which feels so awesome!



I don't know why Canada has left such a huge footprint in my life, but I can honestly say that it was God who led me all the way, and it was his plan for my life.

I often get nostalgic about Canada, it's like an aching in my heart when I think of the friends I've made there and the country itself is wonderful with its lovely, charitable people.
I love the Canadian accent, the weather, the nature, church life and the atmosphere.
I can totally understand why so many people have migrated to Canada!

I really had the time of my life in Canada, and God willing I will go there again!

Thank you Emily for being my friend!
Love you*

överväldigande insikt

"Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, och jag skall ge er vila."
- Jesus

Vilket ansvar
Känns överväldigande
Rädd för att svika
och göra besviken
Rädd för att inte räcka till
Svaghet
Vill så mycket
Tårar i självömkan eller?
Alla andra
och lilla, lilla jag
store Du
Hjälp mig
Tack eller varför?
Kan jag, kan Du?
Du har lovat att bära
men hur vilar jag?
i Dig...

Tar jag på allvar
kvalitet eller kvantitet
Tack och lov
är Du större
än mitt kontrollbehov
mina tvivel
mina misslyckanden
mina tårar
Jag har kommit för långt
för att ge upp nu
du lämnar mig inte
du har lovat!

Please, raise me up to more than I can be

för jag klarar det inte själv

Home Sweet Home, Husband Wonderful Husband

Jag har en underbar man.
Detta är en tribut till honom.

Igår när jag kom hem från sköna Höstdagar i T:fors var jag väldigt trött, förkyld och hes.
Det har varit en underbar helg med härliga ungdomar och massor med program, men alltför litet tid med min man.

När jag kom hem hade han städat, fixat, tänt mysbelysningen överallt, bäddat och fejat så att jag skulle känna mig välkommen hem.

Och det gjorde jag sannerligen!



Min man är underbar.
Han bryr sig så mycket om mig och visar det ofta.
Med honom kan jag prata om allting, från Star Wars till tro och andra viktiga saker.
Han är mitt stora stöd, och jag sku int klara mig utan honom.
Tack vare honom är jag trygg och nöjd.
Han är den jag längtar hem till varje dag.
Han är den som vidgar mina vyer och utmanar mig att upptäcka och ifrågasätta saker och ting.
Han är omtänksam, gosig, intelligent och bara bäst!

"Hemma är där kramarna finns" - och du är hemma för mig!
Han är verkligen God-given, och den perfekte mannen för mig.
Älskling, det här är till dig <3

"My love will fly, to you each night on angels' wings"
Jag är så tacksam att jag har dig!

It's been awhile...

Ja, sannerligen e d längesen jag skrivit något i bloggen.
Nu när jag är ensam hemma med katten och S är på träning, så passar jag på.
Vad har hänt sen sist?
Jo, jag har inrett vår lägenhet med nya gardiner som blev jättefina :) köpt blommor, hängt upp tavlor på väggarna, och OJ vad en tavla gör för en vägg!

Som bröllopsgåva fick vi en tavla av min kära fammo, med motivet en solnedgång från villan med en eka och aftonrodnad. Den e jättehärlig och man kan sitta å drömma sig bort i den hur länge som helst!







Idag har jag feber å måste fara hem från jobbet mitt i dan, som tur är har man goda vänner som kan hoppa in och vikariera! Imorgon är det Höstdagarna i Tammerfors och jag är lite nervös över om jag ska hinna bli frisk tills dess, men jag får bara preparera mig med mandariner i massor och be att jag blir frisk!

På jobbfronten går det både upp och ner. Förra veckan var en riktig berg-och-dalbana!
På tisdagen hade vi möte med ungdomsrådet och allt kändes helt fantastiskt, att Gud har verkligen något på gång i Munsala, speciellt för ungdomar.
Sen på fredag blev det en konstig ungdomssamling och samma på lördagstemat på lördagmorgon, den goda stämningen ville bara inte infinna sig. :(
Jag började fundera på hur man får folk att trivas.
En god stämning hänger på alla i gruppen, visst kan man som ledare försöka vara glad och muntra upp schacket, men ju fler som hjälper till desto bättre!

Problemet är att jag alltid har haft svårt att sätta upp ett mål eller motiv för det jag gör, så att jag vet vart jag strävar. Jag är en sån som ofta helst bara flyter med och har övningar för övningarnas skull, vilket är fel. Jag har alltid tyckt att det är svårt att sätta upp mål, men ack så nödvändigt!
Så nu får jag ta mig en funderare över vad jag vill med varje träff och samling, och verkligen kämpa för att uppnå målet.

Elsa sitter å gnäller och vägrar äta sin blötmat, och vi undrar vad hon har fått för fel? Det är inte likt henne att inte äta blötmat. :(

En annan sak som hänt är att jag har fått mina papper, efter 6 års härliga studier! Så nu kan jag titulera mig Filosofie Magister, eller "filosof" som någon föreslog.
Det sista passar ganska bra in på mig, eftersom jag är en riktig flummare.
Att studera passar mig jättebra, jag älskar att lära mig mera och riktigt få analysera språk och böcker är min grej!

Jag märker också att det är längesen jag skrev nån låt, jag vet inte vad det beror på, men jag har svårt att få ihop texter, melodier kommer av sig själva, men texter är knepigare.
Det är svårt att få det att låta äkta, och att undvika klyschiga formuleringar.
Dessutom borde jag hinna "tanka" lite också, och inte bara ge och se min tro som ett jobb.
Att gå på gudstjänst utan att ha en uppgift där, bara gå för att möta Gud och få kraft och förlåtelse.

Godspeed - Dixie Chicks e en bra låt som jag lyssnar på just nu!

Detta blev ett ganska osammanhängande inlägg, men det får bli så. Lite stream-of-consciousness writing, väldigt modernistiskt!

Téstund och tovigt hår

Just nu sitter jag och dricker mitt favoritté: Rooibos Vanilla Tea, även kallat "Kanadatéet" i vår lilla familj.
Sätter man till en sked honung blir det jättegott!

Jag är stolt över mig själv. Jag motstod frestelsen att göra hemmalagad kola. Men det kan ha lite att göra med att vi inte hade något smör kylskåpet.
Så det fick bli té och morot istället.

Elsa sparkade morotboll över hela hemmet igårkväll, och det var en lustig syn!
Vill man ha underhållning: Skaffa katt!
Nu börjar S domestisera lilla Elsan, han vill ha henne till innekatt igen, vilket kan vara ett hopplöst företag om jag får säga vad ja tror.

Efter första jobbpasset med barnen idag kändes det riktigt bra.
Jag tänkte att oj, kanske jag klarar mig genom dagen utan huvudvärk. Men icke.
Under andra passet spände jag käkarna så hårt eftersom jag blev stressad så när jag kom hem blev det snabbt mat och sen 1h vila innan det var dags för basket.

Jag trivs väldigt bra med mina jobbtider, kväll, morgon, kväll, morgon, kväll. Variation förnöjer och jag gillar att göra upp mitt eget schema. Jag borde sätta upp min anslagstavla på väggen, men vill inte förstöra den nya tapeten. Där kunde jag sätta alla mina "To-do" listor. I nuläget e tavlan alltför liten och redan proppfull med massa lappar. Busy woman.

Mmmmm, va té kan vá gott!!!
Nu ska jag sätta på en kanna till och sen dags för dagens idol. Spännande att se om Elin slapp vidare!

Jo, och förresten, tovigt hår har att göra med min permanent, och det tovar alltid till sig på ena sidan och är svårt att reda ut. Men det är smällar man får ta, som mamma säger: Vill man vara fin, får man lida pin!

Idoldags!

Mitt Piano och jag

Äntligen är det här, Mitt piano!
Jag och Simon hämtade det igår från mitt föräldrahem där ingen ändå spelade på det förutom jag när jag var hemma.
Nu när jag har det i vardagsrummet märker jag hur mycket jag har saknat det.
Egentligen har jag varit utan det i 6 år, under hela min studietid i Vasa, då hade jag istället en keyboard som substitut, och den har också fått äran att komponera ett antal sånger. :)
Men nu är mitt eget piano där det hör hemma, hos mig.

Mitt piano och jag har en lång historia.
Jag fick det i högstadiet, när jag var kanske 15, minns inte exakt.
Det var på julafton som det stora paketet med en filt över var mitt, ett alldeles eget piano!
Många timmar har jag spelat på det, och många många många misstag har gjorts eftersom jag envist spelat vidare samma stycke om och om igen tills det sitter perfekt. Och sen ännu en gång för säkerhets skull.
Jag har kanske inte alltid behandlat det så milt, utan det har varit föremål för mina aggressioner när jag varit sur på mamm eller papp och satt det på högsta volym (det är ett elpiano), och spelat Pour Adelaide så hårt det bara går. Men det har alltid hjälpt mig att avreagera mig så.

En period minns jag hur jag övade extra mycket, enbart av spelarglädje, jag tror att det var efter att jag upptäckt ackorden. Förut hade jag spelat melodi tuhändigt och tagit lektioner åt det mera klassiska hållet.
I högstadiet lärde jag mig kompa, och det var en av de bästa lärdomar jag tar med mig från högstadiet!
När jag lärt mig kompa så började jag komponera egna sånger och mitt piano och jag inledde ett nytt kapitel, men ett mycket spännande och kreativt ett!

Jag är verkligen ingen hejare på pianospelning fastän jag hållit på sen jag var 8 år.
Jag spelar ofta fel, kan inte förutsäga ackordföljder, och har svårt för att få det att flyta.
Men jag kan spela med inlevelse och hitta sånger på gehör vilket alltid är lika roligt :)

Jag tycker om mitt piano. Det är vackert, stilrent och har en historia. Och det ser lika nytt ut som när jag fick det för snart 10 år sedan.
Ååh va roligt vi ska ha, och som tur är så ligger inte grannens rum vägg i vägg med pianot vilket betyder att jag kan ösa på för fullt när jag vill, nästan...
Igår invigde jag det genom att spela några gamla godingar ur mina otaliga sångmappar.
Bland annat "Hotel California" fick äran att spelas på mitt piano.

Idag ska jag fortsätta skapa minnen, för musik är minnen.

Jobbelijobbjobb

Idag är det fredag, och jag gillar.
Det betyder att jag jobbar hemifrån idag och planerar inför kvällens ungdomssamling.
Jag trivs väldans bra med mitt jobb och egentligen allt som har med jobbet att göra känns meningsfullt.
Jag är alltså ungdomsledare i min hemförsamling.
Jag känner tydligt att Gud har gett mig detta jobb, för det passar mig så bra :)
Detta eftersom jag får:
- tjäna Gud bland ungdomar och barn
- nytta av nästan alla mina talanger (jag väntar ännu på hur språk kommer in i bilden eftersom jag studerat det)
- visionera och vara mycket mycket kreativ, vilket jag trivs med
- lägga upp verksamheten i princip själv
- planera och organisera, vilket passar mig

Jag har tänkt att det är nog sällan man får ha ett jobb där man trivs så bra att man VILL åka på fortbildning och bara lära sig mera, för att kunna utveckla verksamheten mera. Jag är väldigt lyckligt lottad!
Och fastän jag knappast är världens bästa ungdomsledare så spelar det som helst ingen roll, för jag är den jag är, och jag kan bli använd, det vet jag.

Baksidan är dock att det medför ett så stort ansvar, och ofta kan jag bli nedtyngd av att jag inte når upp till mina egna förväntningar, eftersom jag inte alltid ser frukten av mitt arbete, vilket i och för sig är bra så att jag inte sätter mig på för höga hästar.

Jag måste lära mig:
- att fästa blicken på Jesus och låta Honom bära, då känns mina misslyckanden inte så farliga, för de kanske inte ens är misslyckanden.
- att balansera min tid
- att inte vara så invecklad och komplicerad
- att inte fundera alltför teologiskt ibland.

Ikväll är det dags igen, och jag ska fundera med ungdomarna om "Inställning och Attityd", en grej som jag tror är viktigt att prata om.
Jag tror att vi väljer vår inställning och att det valet är avgörande för hur vi ser på saker och ting.

Så nu ska jag ut och gå i det mulna höstvädret och fundera på andakten i friska luften.
Det ska bli skönt!

Jag länkar här en video som jag tycker bara är för bra!
Tim Hughes med "When the tears fall"
http://www.youtube.com/watch?v=o1aFCHwhTx4

Kolla gärna in denna också!
http://www.youtube.com/watch?v=FRJEBC-rCtc

Fredag-dag-fri-fred

Om mig å kring mig

Jag har funderat lite vad detta betyder, att vara "om sig och kring sig", för det är något jag fått höra ända sen ja va liten att jag inte är.
Jag tror att det har något att göra med att vara uppmärksam, följa med vad som händer runtomkring sig, tänka efter lite innan man handlar, väga fördelar mot nackdelar eventuellt, och så vidare.
Ett prov på min oförmåga i detta avseende kom när vi var på semesterresa till Åbo, min man å jag...

Vi hade tydligen gjort det klassiska, "The big No No" av alla och glömt på en platta på spisen. Lyckligtvis var den bara på ettan, men i allafall kände jag den där välbekanta förmaningen och skammen bränna lätt i kinderna.
Som tur var hade min svärmor varit på plats och stängt av den så att inget värre hände.
Vår andra tabbe var att vi hade glömt att dra ur kylskåpet i lägenheten vi bodde i fastän det stod uttryckligen att vi sku göra det.

Men jag antar ett det är något jag får öva mig i, ibland lyckas jag ganska bra, men alltsom oftast glömmer jag.

Gällande mitt godisberoende så har jag ännu inte bestämt mig, och dessutom har jag stegring och förkylning idag + att jag skriver på min gradu, då e det väl ok att tycka liiite synd om sig, eller?

Jag kan inte förstå att det kan ta 6h att skriva en sida om Criticism av PC?!?!?!
Men så hör ju till saken att jag vill ju va nöjd med det jag skriver också.
Men usch å blä! Formuleringarna virvlar runt i hjärnan och fingrarna skriver å suddar, å skriver å suddar, å till sist får d bara vara som d är.
Men 1 sida kom jag i allafall, och d e ju bättre än inget alls! :)

Och varför är det alltid så, att när man e sjuk så tänker man på all träning man sku få gjord "om man bara va frisk"?
Man lurar verkligen sig själv för inte blir d bättre av att bli frisk, då kommer annat i vägen istället.

Men vackert har d varit idag, härlig höstluft och varmt.
Det blir nog en sväng via bibban ikväll när mannen är å tränar.

Härliga höst, du är så välkommen!

Sugarjunkie

Jag har ett beroende, en last eller vad man vill kalla något som man inte verkar klara sig utan.
Min, mitt och mina är socker.
Hur vet man då att man är en sugarjunkie (a definition aptly coined by my beloved husband)?
Jo, när...

du smyger med godispåsen bakom ryggen eller i fickan för att ingen ska se den
du gömmer chokladen i klädskåpet
ditt största mål med Jeppisresan är Makuuni
din första tanke när du ska på tjejkväll är: "Undrar vad vi får till dessert?"
din hjärna får snåltanden att värka vid godishyllan
du proppar i dig så mycket godis du hinner på söndagkväll för att markera att ditt nya liv börjar på måndagmorgon
du blir vresig och delar ytterst motvilligt med dig av dina godisar, och då givetvis endast de svarta
du inbillar dig att om du äter dig riktigt äckligt mätt på godis idag, så vill du säkert inte ha något imorgon (vilket aldrig funkar eftersom hjärnan har en tendens att radera gårdagens sockersaldo över en natt)
du skämtar bort ditt godisberoende
du inte kan bestämma dig för om du vill ha lakrits, choklad eller fruktgodis, och för säkerhets skull tar allihopa
du känner en gnutta skam över ditt frosseri
du blir knärrig och lättirriterad när du inte får i dig socker

Hur vet jag allt det här då? Jo, för att jag är en.
Igår skulle jag ha börjat mitt nya liv och intalade mig själv att jag klarade mig utan att köpa godis. Det löftet sprack idag när mina vänner sku ti Makuuni å jag följde med. Och resultatet blev att jag nu sitter å trycker i mig en godispåse som jag egentligen inte alls vill ha.

Hur tar man sig då ut ur ett beroende?
Jo, först måste man erkänna att man har ett problem, eller beroende och sluta förneka och skämta bort det.
Sedan bestämmer man sig. Men för mig räcker inte längre motivet att bli smalare, delvis jo, men att det inte är bra för hälsan funkar bättre för mig idag än kroppskomplex.
Jag har tänkt skriva upp allt onyttigt jag äter varje dag för att få perspektiv på ätandet och kanske kan det få mig att förändra mitt beteende.
Jag hoppas det.
Dessutom ber man Jesus om hjälp, den verklige Befriaren!

Nu är godispåsen uppäten och imorgon försöker vi på nytt, jag, min hjärna och mina snåltänder.

Wish us luck!

An obstacle called prestation

Som jag och mina eventuella läsare kanske har märkt, så är jag inte så värst aktiv som bloggare. Jag har funderat och tror att det är the bad old prestationsångest som låser mina tankar. Min tävlingsinstinkt har präglat mitt liv alltsedan jag var ung, i friidrottar- och skolvärlden, och påverkar mig fortfarande även om den tack och lov har minskat en aning.
Nu har den även satt in stöten mot mitt bloggande.
Jag har alltid trott att jag är en kreativ och skapande person, men det som hindrar mitt skrivarflöde är nog att min hjärna försöker få allt att passa inom vissa ramar *det ska låta bra, vara djupt och finurligt, helst roligt, innehålla ordlekar, vara analytiskt osv*
Dessa krav blir min fångvaktare.
Jag har även märkt att många bloggar innehåller bilder och ofta är bloggare väldigt praktiskt lagda (åtminstone de jag läst), två områden jag inte rör mig i så värst ofta. Jag skulle hellre kalla mig själv för *flummare*.
Detta är en fälla där prestationsångesten hotar att drabba mig eftersom det medför jämförelse.
Dessutom gör min analytiska natur att jag är rädd att förlora mig i mina egna tankar, vilket resulterar i att jag skriver alltför långt och blir alltför personlig.

Jag är en människa som öppnar mitt hjärta lite för fort vilket ibland kan skrämma bort människor, men jag är bara sån. Jag vill gå på djupet men inte fastna där, och ibland har jag kanske svårt att komma upp till ytan igen och i samma veva drar jag med mig andra ner, vilket är hemskt.
Men jag funderar en massa och brukar inte ha svårt för att uttrycka mig i skrift, muntligt är det annorlunda.
Nåja, som ni märker så börjar jag redan trassla in mig.
Kanske denna blogg vore ett bra tillfälle to keep it simple.
Jag hoppas.

Jag har varit smått missnöjd med mig själv på sista tiden eftersom jag har märkt att jag inte är så handlingskraftig av mig. Detta resulterar i passivitet vilket medför ännu mera grubblerier.
Jag trivs med rutiner och meningsfullhet och har märkt att man mår bra av att umgås med folk istället för att sitta hemma och uggla. Därför ska jag ta mig ut ikväll och lovsjunga till Herrens ära i gott sällskap!

Annars så älskar jag sommarregn och doften av nyfallet regn i gräset. Mmmm.
Märk väl mina åsnebryggor. Men jag väljer att se det som stream-of-consciousness writing, väldigt modernt, men lite svårt att hänga med.

The African woman in European skin has spoken.

Nangiala

En underbar dag som jag nöjd och belåten avslutar med jordiga händer, blåmärke på hälen, sjuk högra skinka och en massa krux i protokollet.

Äntligen blommar vårt vackra äppelträd i riktig Astrid Lindgren stil. Har väntat länge på det och äntligen!
Har just läst Francine Rivers "Innan tiden runnit ut" där trädgården var ett stort tema, vilket gav mig inspiration.
Böcker får en att tänka till, även påhittade romaner.

Drömmer fortfarande om att göra ett kollage med Solnedgångar som jag fotat. Kanske i sommar... man vet aldrig, kanske jag överraskar mig själv till och med :)

Dagens höjdpunkter: Äppelträdets vackra vita-rosa blommor och himmelska doft.
Godtime vid villan, vid vattnet.
Halvvägs rensad rabatt.

Har kommit på att det är bra att vara optimist, man lever längre på det!

En helt vanlig intensiv dag i Johannas värld

Alla mina måsten
Alla mina planer
All min starka vilja
Att ha full kontroll

Ibland upptäcker man
Att allt redan fanns där
Vardagen var just när
Tiden fick stå still

Bland blanka ytor
Cif-luktande skåp
Måsskit på fönstren
Och en vän som ger ännu
En glimt av vad godhet är




Hans planer
är inte mina planer
Hans tankar
är inte mina tankar

Det blir som allra bäst
När viljan är som störst
Men inte som jag vill
Utan som Du vill för mig

Tankar får slå rot
Ord som sår små frön
I hjärtats gömda vrå
Vi gömmer vår hemlighet

Dagens roligaste: chokladkakka :)

Tack Katri och tack Gud för denna dag och för att jag får vara med, Du vet vad jag menar.

Dagens chock

Kvällens Melodifestival bjöd på både förutsägbara ballader, popsinglar, duetter, höjningar och kort-kort, men att Sverige inte gick vidare det slog allt!

Dagens händelse: Katris telefonsamtal och jag fick ett yökämppä. :)

Ballaaaaad, inte ballllllad.

Yei mitt första inlägg!