keskiviikko 4. elokuuta 2010

Sugarjunkie


Jag har ett beroende, en last eller vad man vill kalla något som man inte verkar klara sig utan.
Min, mitt och mina är socker.
Hur vet man då att man är en sugarjunkie (a definition aptly coined by my beloved husband)?
Jo, när...

du smyger med godispåsen bakom ryggen eller i fickan för att ingen ska se den
du gömmer chokladen i klädskåpet
ditt största mål med Jeppisresan är Makuuni
din första tanke när du ska på tjejkväll är: "Undrar vad vi får till dessert?"
din hjärna får snåltanden att värka vid godishyllan
du proppar i dig så mycket godis du hinner på söndagkväll för att markera att ditt nya liv börjar på måndagmorgon
du blir vresig och delar ytterst motvilligt med dig av dina godisar, och då givetvis endast de svarta
du inbillar dig att om du äter dig riktigt äckligt mätt på godis idag, så vill du säkert inte ha något imorgon (vilket aldrig funkar eftersom hjärnan har en tendens att radera gårdagens sockersaldo över en natt)
du skämtar bort ditt godisberoende
du inte kan bestämma dig för om du vill ha lakrits, choklad eller fruktgodis, och för säkerhets skull tar allihopa
du känner en gnutta skam över ditt frosseri
du blir knärrig och lättirriterad när du inte får i dig socker

Hur vet jag allt det här då? Jo, för att jag är en.
Igår skulle jag ha börjat mitt nya liv och intalade mig själv att jag klarade mig utan att köpa godis. Det löftet sprack idag när mina vänner sku ti Makuuni å jag följde med. Och resultatet blev att jag nu sitter å trycker i mig en godispåse som jag egentligen inte alls vill ha.

Hur tar man sig då ut ur ett beroende?
Jo, först måste man erkänna att man har ett problem, eller beroende och sluta förneka och skämta bort det.
Sedan bestämmer man sig. Men för mig räcker inte längre motivet att bli smalare, delvis jo, men att det inte är bra för hälsan funkar bättre för mig idag än kroppskomplex.
Jag har tänkt skriva upp allt onyttigt jag äter varje dag för att få perspektiv på ätandet och kanske kan det få mig att förändra mitt beteende.
Jag hoppas det.
Dessutom ber man Jesus om hjälp, den verklige Befriaren!

Nu är godispåsen uppäten och imorgon försöker vi på nytt, jag, min hjärna och mina snåltänder.

Wish us luck!

2 kommenttia:

  1. Socker är nog minsann beroendeframkallande. Men bara man lyckas minska på användningen en stund och ändra sina vanor så borde man nog kunna bli kvitt beroendet!

    Vi håller tummarna! :)

    VastaaPoista
  2. Du kan ju uppdatera i bloggen om hur det går, du får säkert hälsosam press på dig när du vet att dina läsare följer med i hur det går med avvänjningen :) Första två veckorna är värst tror jag, sen börjar det gå bättre, sen kanske du rentav äcklas av hur sött godis kan vara...!

    VastaaPoista