Bakdag

Den här veckan har vårt projekt int gått så bra, fast ja ha försökt ganska bra åtminstone.
Igår fick ja dessutom en sådan lust att baka nå gott men d blev int av.
Men idag fick ja dra igång me mitt storbak för S for å träna hela dan långt långt bort i Antas.

Dagens saldo är:

Chokladbiskvier
- de blev ganska goda, men smörkrämen i mitten blev aningen för smöraktig
- väldigt tidsdryga att laga, tyckt jag i allafall

KolaToscaKaka
- en favorit från barndomskalasen hemma hos oss :)
- den ser god ut än så länge, ha int hunni smaka ännu
- jag tror att glasyren int blev lika bra som mammas, dock
- d stod i receptet att bottnen sku bli kladdig dessutom, men d tvivlar ja lite på, just nu är den lite mommo-aktig

Kola med salta jordnötter och choklad
- låter jättesmarrigt men jag tror det blev en flopp
- visst int vart ja sku göra av den överblivna chokladen från biskvierna så ja satte jordnötter i den å koka upp en kolasås dit ja sen la chokladblandningen med det resultatet att chokladen blev grynig och nötterna ramla ur å fäste int nånstans

Jag tror att jag tycker om att baka.
Min storebror T älska att baka när ja va liten.
Han laga dock alltid rulltårta eller smördeg i mikrovågsugn med skinka i som stank i hela huset, men i allafall va han ivrig att experimentera :)

En orsak till att vi int har främmande så ofta, är att jag tror att ja måst bulla upp me en massa å får lite ångest över va ja ska laga.
Ofta lagar ja då lite för mycket så ja e alldeles slut när gästerna kommer, och alltid i sista minuten!
Så mitt förhållande till matlagning och bakning är ambivalent.
I grund å botten tror jag att de e min gamla, (o)hederliga snåltand som värker och driver mig att baka eller laga nåt gott.

No ska ja ta å äta nåt annat salt innan jag hugger in på det söta iaf :)
Å så sku ja måst ut å gå, men jag tror att ja sparar tränandet tills imorgon, de e ju för allt i världen ändå söndag.

Lagertömning av Johanna

Det här va ju skoj!

Aldrig har ja skrivit så här många blogginlägg på en och samma dag :)
Kanske det beror på att jag är sjuk
och har trängt bort alla måsten och planeringstankar

Jag kallar det min egen personliga lagertömning
allt sånt som har samlats och väntar på att få komma ut
nu släpper jag det, fritt och farligt,
för vem vet vad som kommer ut

Flödesskrivning kan man kalla det
låter tankarna löpa fritt
sväva fram på åsnebryggor
å minnen

Jag är ynklig när jag är sjuk
Stackars, stackars mig
De e nog bäst att vara själv, så att jag inte orsakar öronavfall hos min man som måste lyssna på min klagan

Jag bjuder på en insikt:
"Man kan inte leva på det förflutna, åtminstone inte när man har mera än halva livet framför sig. Man måste skapa nya, fina minnen varje dag, som man samlar på för att sedan plockas fram på äldre dar, dyrbara minnen som hanteras varsamt."

Jag är bra på att leva på minnen, drömma mig tillbaka, stanna i tiden
Jag läste en gång att minnen är Guds gåva till människan, förmågan att minnas och glädjas genom att i minnet återuppleva gångna stunder
Jag känner mig inte gammal, åldern definierar inte mig, men jag är en drömmare
Jag strävar både framåt och bakåt, är bra på att visionera men också på att bevara
Traditionalist och visionär i samma person
Inte konstigt att jag är splittrad ibland

Jag är naiv och gillar inte att ifrågasätta saker och ting
Då blir jag rädd, det kan ju rubba min världsbild
jag vill ha kontroll, vara trygg i min egen förvissning
tack och lov får jag inte stanna där för alltid
för vissa utmanar mig och tvingar mig ut
ut i världen för att hänga med
det är bra

Oj, oj, ja tänker nog alltför mycket
från det ena diket till det andra
har svårt att hålla mig på vägen

men var inte orolig
jag mår bra
ibland måste man få vara lite förvirrad, och förvirrande
och skriva en massa nonsens som ingen orkar läsa
men som skrivs bara för att få finnas till
erkännas som tankar
och bli svart på vitt

nu är det inte stackars mig längre
nu är det stackars dig, som får plöja igenom mina tankar ;)

Vishet

Den senaste tiden har jag fått en massa insikter som jag skrivit ner
kanske ja kan kalla det livsvisdom
vissa sku säkert tycka att de e självklara saker
men för mig är det inte så

En sådan är påminnelsen om att ta hänsyn
Jag menar inte att man int ska våga säga va man tycker av rädsla för att trampa nån på tårna
utan helt enkelt vanlig, hederlig omtanke och hänsyn om människorna runt omkring en
Det är en brutal insikt jag fått
kalla det bekännelse, om jag vill

Detta att tänka på att hela världen inte kretsar kring mig
att inte bara anta att saker ska lösa sig "bara sådär"
att inte kräva att folk alltid ska ställa upp för mig, varför skulle de måsta det?
Att det jag sysslar med inte är så mycket viktigare än det andra sysslar med
Att inte bara klampa in och förvänta mig service
Att inte säga saker i sista minuten och därmed orsaka stress för andra
Att inte bara ta över för att få uppmärksamhet och duktighetsdiplom

Jag är tacksam att få jobba i en miljö där människor har fattat det här
som jag inte verkar ha förstått
Jag får lära mig, varje dag

Jag måste bli bättre på:
Att inte ta så stor plats
Att inte vara så blind för andras situation
Att vara mer ödmjuk

"Den barmhärtiga Johanna"
in progress...

våren

Jag älskar våren!

Det är min absoluta favoritårstid, och nej, inte bara för att jag fyller år i maj.
På våren vaknar allt till liv
Även jag
Fast egentligen har jag inga problem med de andra årstiderna heller
De små depressionerna gör inte skillnad på årstid för mig
De slår till när det passar
Men det är väldigt länge sen jag haft en sist
Det måste betyda att jag är lycklig

Bara jag känner doften av vår i dörrspringan eller i fönsterluckan
så lever jag upp
Dofter är de starkaste tidsmaskiner bakåt som finns för mig
Men så är jag också en människa som upplever verkligheten med mina sinnen
Har alltid varit så

Våren påminner mig alltid om Stafettkarnevalen
Speciellt lågstadietiden
När vi sku ut å träna, å springa å springa å växla växla "hepp, hepp"
Därför får jag alltid lust att fara ut å springa på våren
Det slår aldrig fel

Vårens högtid är Påsken
Alla barndomspåskar
alla ungdomspåskar
och alla unga vuxen påskar

Jag älskar Påsken
Ibland rör budskapet mig starkare än andra år
År 2004 var ett sådant år
Med familjen firade vi att mina studentskrivningar var över med att åka till Helsingfors
Där skulle pappa prompt till en ortodox gudstjänst
och vi följde med och stod i kyrkan, för det gör man, i en timme
det var annorlunda
Den påsken var värdefull
Jag tog till mig Jesu död och uppståndelse på ett påtagligt sätt

Påsken är också memma och grädde i glaskanna vid fammos
och Jesu liv filmer på tv med släkten
Påsken är påskbrasa på en klottig åker
med grannarna och korven
Påsken är att med ett barns iver springa hem femtielva gånger för att se
om våra dagklubbs-hönor i papp värpt något Kinder-ägg på fönsterbrädet i köket
Påsk är att gå runt med en gammal kanna och få mycket godis
och inte mandariner

Påsken är att städa huset tipp-topp för att sedan åka iväg till Lappland
Påsken är att sitta vid Raitismaja i källaren och lyssna på teamet som sjunger
"Were you there when they crucified my Lord,
Were you there when they nailed Him to the tree?"
Det är de enda strofer jag minns av den sången
men jag älskade den

Påsken kommer sent i år
Nästan på min födelsedag
Få se hur den påverkar mig i år

Nu har jag skrivit sånt jag vill skriva
med alla sina åsnebryggor
inga uttänkta röda trådar
utan endast en härva av mina tankar och minnen

för sån är jag

min plats

när jag var ung
hade jag en plats
en tillflyktsort
när tankarna knackade på

jag satt på min cykel
med vinden i mitt hår
ensam i tornet
såg jag ut över vattnet
och tänkte...



det var ett behov
ett inre begär

att få vara ensam

och möta Dig

vart tog det vägen?
ibland skymtar jag det
i min innersta vrå
men kväver dess längtan
alltför ofta

inte konstigt
att kreativiteten tryter
när dörren till källan
är stängd

tiden är en bov
kraven en fångvaktare
pressen blir för stor
så inget blir gjort

när jag tänker på min plats
uppe i tornet
ute vid vattnet
på en sten
i ett rum

förstår jag lite av
vad helighet är

tankar

okej,
mitt problem är att jag alltid skriver för långt
har alltid haft svårt att formulera mig kärnfullt
det är en orsak till att jag inte har bloggat så mycket
jag har så många tankar och funderingar
men vet inte var jag ska börja nysta
så det får vara

samma sak med musikskriverier
jag har inga problem att komma på melodier och ackordföljder
men texten saknas
ofta skriver jag en halv låt och kommer inte vidare
för jag hittar ingen text