My second home

Just because my second home is Canada, I will write this blog entry in English.

I just got off the Skype-phone with one of my truly closest friends in Canada, Emily.
It's been such a long time since we've talked, about 2 years now I guess, and it was so nice to hear her voice again.
A sign of true frienship is that no matter what the distance is in time or space, you can always pick up from where you left off last time, and it feels like yesterday.
Emily and my friendship is of that kind.

I first met my crazy green-loving friend on my 4-months long exchange adventure at Carleton University in Ottawa, Ontario, Canada.
We lived in the same house on campus and instantly became friends after having connected on a Carleton Campus for Christ meeting.
After that we were inseparable!


We were on many adventures together with her Tammy Taurus and she taught me many valuable lessons for life.
One of them is to keep it simple, and use your imagination.

Emily is a friend who always cares for other people, unselfish and loving.
She helped me out with lots of things, and today she called me one of her closest friends too, which feels so awesome!



I don't know why Canada has left such a huge footprint in my life, but I can honestly say that it was God who led me all the way, and it was his plan for my life.

I often get nostalgic about Canada, it's like an aching in my heart when I think of the friends I've made there and the country itself is wonderful with its lovely, charitable people.
I love the Canadian accent, the weather, the nature, church life and the atmosphere.
I can totally understand why so many people have migrated to Canada!

I really had the time of my life in Canada, and God willing I will go there again!

Thank you Emily for being my friend!
Love you*

överväldigande insikt

"Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, och jag skall ge er vila."
- Jesus

Vilket ansvar
Känns överväldigande
Rädd för att svika
och göra besviken
Rädd för att inte räcka till
Svaghet
Vill så mycket
Tårar i självömkan eller?
Alla andra
och lilla, lilla jag
store Du
Hjälp mig
Tack eller varför?
Kan jag, kan Du?
Du har lovat att bära
men hur vilar jag?
i Dig...

Tar jag på allvar
kvalitet eller kvantitet
Tack och lov
är Du större
än mitt kontrollbehov
mina tvivel
mina misslyckanden
mina tårar
Jag har kommit för långt
för att ge upp nu
du lämnar mig inte
du har lovat!

Please, raise me up to more than I can be

för jag klarar det inte själv

Home Sweet Home, Husband Wonderful Husband

Jag har en underbar man.
Detta är en tribut till honom.

Igår när jag kom hem från sköna Höstdagar i T:fors var jag väldigt trött, förkyld och hes.
Det har varit en underbar helg med härliga ungdomar och massor med program, men alltför litet tid med min man.

När jag kom hem hade han städat, fixat, tänt mysbelysningen överallt, bäddat och fejat så att jag skulle känna mig välkommen hem.

Och det gjorde jag sannerligen!



Min man är underbar.
Han bryr sig så mycket om mig och visar det ofta.
Med honom kan jag prata om allting, från Star Wars till tro och andra viktiga saker.
Han är mitt stora stöd, och jag sku int klara mig utan honom.
Tack vare honom är jag trygg och nöjd.
Han är den jag längtar hem till varje dag.
Han är den som vidgar mina vyer och utmanar mig att upptäcka och ifrågasätta saker och ting.
Han är omtänksam, gosig, intelligent och bara bäst!

"Hemma är där kramarna finns" - och du är hemma för mig!
Han är verkligen God-given, och den perfekte mannen för mig.
Älskling, det här är till dig <3

"My love will fly, to you each night on angels' wings"
Jag är så tacksam att jag har dig!

It's been awhile...

Ja, sannerligen e d längesen jag skrivit något i bloggen.
Nu när jag är ensam hemma med katten och S är på träning, så passar jag på.
Vad har hänt sen sist?
Jo, jag har inrett vår lägenhet med nya gardiner som blev jättefina :) köpt blommor, hängt upp tavlor på väggarna, och OJ vad en tavla gör för en vägg!

Som bröllopsgåva fick vi en tavla av min kära fammo, med motivet en solnedgång från villan med en eka och aftonrodnad. Den e jättehärlig och man kan sitta å drömma sig bort i den hur länge som helst!







Idag har jag feber å måste fara hem från jobbet mitt i dan, som tur är har man goda vänner som kan hoppa in och vikariera! Imorgon är det Höstdagarna i Tammerfors och jag är lite nervös över om jag ska hinna bli frisk tills dess, men jag får bara preparera mig med mandariner i massor och be att jag blir frisk!

På jobbfronten går det både upp och ner. Förra veckan var en riktig berg-och-dalbana!
På tisdagen hade vi möte med ungdomsrådet och allt kändes helt fantastiskt, att Gud har verkligen något på gång i Munsala, speciellt för ungdomar.
Sen på fredag blev det en konstig ungdomssamling och samma på lördagstemat på lördagmorgon, den goda stämningen ville bara inte infinna sig. :(
Jag började fundera på hur man får folk att trivas.
En god stämning hänger på alla i gruppen, visst kan man som ledare försöka vara glad och muntra upp schacket, men ju fler som hjälper till desto bättre!

Problemet är att jag alltid har haft svårt att sätta upp ett mål eller motiv för det jag gör, så att jag vet vart jag strävar. Jag är en sån som ofta helst bara flyter med och har övningar för övningarnas skull, vilket är fel. Jag har alltid tyckt att det är svårt att sätta upp mål, men ack så nödvändigt!
Så nu får jag ta mig en funderare över vad jag vill med varje träff och samling, och verkligen kämpa för att uppnå målet.

Elsa sitter å gnäller och vägrar äta sin blötmat, och vi undrar vad hon har fått för fel? Det är inte likt henne att inte äta blötmat. :(

En annan sak som hänt är att jag har fått mina papper, efter 6 års härliga studier! Så nu kan jag titulera mig Filosofie Magister, eller "filosof" som någon föreslog.
Det sista passar ganska bra in på mig, eftersom jag är en riktig flummare.
Att studera passar mig jättebra, jag älskar att lära mig mera och riktigt få analysera språk och böcker är min grej!

Jag märker också att det är längesen jag skrev nån låt, jag vet inte vad det beror på, men jag har svårt att få ihop texter, melodier kommer av sig själva, men texter är knepigare.
Det är svårt att få det att låta äkta, och att undvika klyschiga formuleringar.
Dessutom borde jag hinna "tanka" lite också, och inte bara ge och se min tro som ett jobb.
Att gå på gudstjänst utan att ha en uppgift där, bara gå för att möta Gud och få kraft och förlåtelse.

Godspeed - Dixie Chicks e en bra låt som jag lyssnar på just nu!

Detta blev ett ganska osammanhängande inlägg, men det får bli så. Lite stream-of-consciousness writing, väldigt modernistiskt!