Skärmblind och ordtrött

Mer än hälften av mitt jullov som lärare har nu gått och snart är det dags att fara tillbaka till skolan på heltid igen.
Men vad har jag då åstadkommit under detta jullov? Och uppfyllde jag mina högt flygande planer? Så här gick det...

Det var en gång en 27-årig brunett som gick och drömde om julledighet.
Av erfarenhet visste hon att ledigheten är skönast innan den börjar, när drömmarna ännu är levande, men hon tänkte i allafall göra sitt bästa.
Julen kom snabbt emot och hemmavid fick mannen tjatat upp julgardiner, tomtar, mattor och juleljus i fönstren.
Sovmorgnar, lässtunder i soffan, långa promenader och julbroderier hägrade redan i den unga lärarinnans sinne.
På jobbet märktes stämningen hos de alltmer trötta studerande och den alltmer förväntansfulla stämningen hos kollegor som i stressande takt knapprade in vitsord, läste uppsatser och övervakade prov.
Den 19 december var det då äntligen dags för det efterlängtade jullovet.
Glada miner, hälsningar i dörren, packade väskor, städade skrivbord vittnade om kollegornas själv-disciplin och erfarenhet av tidigare lov och förmåga att inleda ledighet enligt överenskommet.
I det första kontoret till vänster strävade två över-plikttrogna språkfanatiker ännu på torsdag-fredag med att avsluta hösten och i bästa fall kika på våren.
Ännu in på fredagkväll den 21 december kl. 18.30, lyste ännu ljuset i den lilla "glasburen" då en stressad liten lärarinna satt ensam kvar i det tomt ekande men dock storslagna kampuskomplexet.
Med gott samvete stängde hon av datorn, packade sina bördaväskor och begav sig med lätt hjärta och glada steg mot bilen.
Nu var det äntligen dags!
Dags för Mobergs epos, pepparkaksbak, fammo-besök, choklad i måttliga mängder, alla ta-igen inbjudningar till vänner långt borta, julbroderier, familj, vänner, musik och Jesus.
Julhelgen gick i njutningens och pendlandets tecken, speciellt för ett sådant mobilt par som Herr och Fru H.
Mycket skulle hinnas med, mat, kyrka, julklappar med en liten M och L som gav till Hurra-skutt och bet på presentbandet som var den allra bästa klappen.
Sedan fortsatte det med mera julklappar, den obligatoriska gottagubben, lite "dofta gott" av svärmor, gamla tider med de äldre, och familjemys på Damskatan.
Med andra ord, den unga frun trivdes som fisken i vattnet. De följande dagarna gick i traditionens tecken och fru H kom som vanligt sig för att reflektera över livet och det som är viktigt på riktigt.
Automatiskt väcktes då hennes skuldkänslor av alltför sällan besök, telefonsamtal och inbillade relationsproblem. Men de kunde ändå inte överskugga den frid hon kände och den "här och nu" hon så desperat försökte ta tillvara, med medelmåttig framgång.
Nitisk som hon är så dök tankar på orättade prov och oordnade julfestprogram upp i drömmens värld när det inte tilläts plats under dygnets vakna timmar.
Hon tog dock det kloka beslutet att beta av en sak i taget och upptog jobbet inte kort efter att julmaten smält dagen efter dagen D.
Så fortsatte ledigheten för den unga brunetten och idag sitter hon skärmblind och ordtrött efter 6h rättande och vitsordsinföring, men dock nöjd och glad över att ha mött sin egen deadline.
"Man är sin egen värsta chef" som hennes man så klokt sade i en stund av rådgivning.
Nu återstår två dagar av den egentliga ledigheten och hon har planerat in följande:
rätta 75 uppsatser på två dagar samt sätta in alla vitsord.
Har hon satt sig på någonting, så får hon det genomfört också minsann!
Sedan är det dags att ta itu med vårens utmaningar.
Molnet blåser bort ovanför hennes huvud desto mera hon blåser och tar itu med problemen, och det är en skön känsla!

Hennes bruna hår upsatt i en lös hästsvans är halvlockigt efter en ny införskaffad locktång, och svänger rytmiskt till tonerna av Bebo Normans light of distant cities.
Idylliskt, tänker hon, och tänjer sin nacke som plågat henne de två senaste dagarna.
Ännu är det tid kvar, och tiden är nu och kvällen är ännu lång, tänker hon innan hon avslutar sitt blogginlägg med frid i sinnet.

Bara proofread en gång, bara en gång, och njuta av sin egen skaparglädje och kreativitet.
Ordtrött, pyttsan heller!

:)

Come to the Well

Jag har en ny favoritlåt:

"Come to the Well" av Casting Crowns

Det bandet lyckas nog få till sina texter, alltid är de bra.
Den här börjar så här:

"Leave it all behind,
leave it all behind,
leave it all behind,
come to the well"

Ibland går det alltför lång tid innan jag kommer mig fram till källan utan istället suger ur det allra sista ur mig själv. Sången fortsätter senare:

"I have what you need,
but you keep on searching,
I've done all the work,
but you keep on working"

Det är så lätt att bara arbeta på utan att komma till Gud med allt.
Lita på att Han har allt under kontroll och att allt inte behöver bli perfekt.

"And all who thirst will thirst no more,
And all who search will find what their soul's longed for
The world will try, but it can never fill
so leave it all behind, and come to the well"

Så detta är min favoritsång för stunden och jag skall försöka ta till mig dess budskap.

En annan sång som jag älskar en strof i refrängen är "Wedding day" av Casting Crowns.
Den rör vid något djupt inom mig som nästan rör mig till tårar:

"When someone dries your tears,
when someone wins your heart
and says you're beautiful
when you don't know you are
When all you have longed to see
is written on his face
Love has come to finally set you free
on that Wedding day"

Det får jag ta till mig.

En alldeles ljuvlig dag

Idag har varit en alldeles ljuvlig dag.
Det kändes redan när jag vaknade att idag blir en bra dag!

Först for vi till Vasa och shoppade och sedan och hälsade på goda vänner och deras lilla bebis.
Ett mycket trevligt besök!

Sedan kom vi hem och jag for till Prästgården för att ha ungdomssamling, men ingen kom. Alla ungdomar verkar ha tagit Sommarlov och firar på sitt håll. Och det unnar jag dem! Fastän jag saknar dem dearly.

På kvällen var det dags att börja packa inför morgondagens äventyr: Kretaresan!

På kvällskvisten hade vi in våra kära grannar på laxsmörgåsar och marängtårta för det hade lämnat över så mycket från Simons bjudning på onsdag.

Senare fick jag reda på en mycket glädjande nyhet av en annan god vän och hennes käresta.

Vänner gör livet mycket rikt, har jag konstaterat idag!

Sedan gick jag ut och hängde tvätt i sommarkvällen och en skön känsla spred sig, en rofylldhet och jag är glad över att semestern ännu är mer än en månad lång!

Jag hoppas att jag minns denna dag under nästa läsår när jag kämpar med all planering och undervisning!

Goda dagar!

"So I'm down on my knees
help me soak it all in
I want all of this life, that You let me live,
When time flies by
Lord, remind me to breathe
'cause my heaven on earth,
are moments like these"

- Selah -

Här kommer en bild på Simons kalasmat, som verkligen var KALAS mat! Mmm!

Wonderfully made

¹ You have searched me, Lord,
    and you know me.
² You know when I sit and when I rise;
    you perceive my thoughts from afar.
³ You discern my going out and my lying down;
    you are familiar with all my ways.
⁴ Before a word is on my tongue
    you, Lord, know it completely.
⁵ You hem me in behind and before,
    and you lay your hand upon me.
⁶ Such knowledge is too wonderful for me,
    too lofty for me to attain.

⁷ Where can I go from your Spirit?
    Where can I flee from your presence?
⁸ If I go up to the heavens, you are there;
    if I make my bed in the depths, you are there.
⁹ If I rise on the wings of the dawn,
    if I settle on the far side of the sea,
¹⁰ even there your hand will guide me,
    your right hand will hold me fast.
¹¹ If I say, “Surely the darkness will hide me
    and the light become night around me,”
¹² even the darkness will not be dark to you;
    the night will shine like the day,
    for darkness is as light to you.

¹³ For you created my inmost being;
    you knit me together in my mother’s womb.
¹⁴ I praise you because I am fearfully and wonderfully made;
    your works are wonderful,
    I know that full well.
¹⁵ My frame was not hidden from you
    when I was made in the secret place,
    when I was woven together in the depths of the earth.
¹⁶ Your eyes saw my unformed body;
    all the days ordained for me were written in your book
    before one of them came to be.
¹⁷ How precious to me are your thoughts,^[a] God!
    How vast is the sum of them!
¹⁸ Were I to count them,
    they would outnumber the grains of sand —
    when I awake, I am still with you.

Heliga stunder

Ibland bara kommer heliga stunder över en, helt plötsligt
Guds närvaro som bara omsluter en och sprider en skön och innerlig frid
påminner en om var man hör hemma, var man trivs och mår bra

Jag hittade två fantastiskt fina låtar idag:
"Just take me by your side" och "We lift our hands"
av Daniel S. Diago på Youtube
En gudabenådad artist med en otroligt vacker röst

Melodin och gitarrspelandet slår an vid ett ackord inom mig och får mig att bara vilja falla ner i tillbedjan och bön

"You are holy, my God
You are holy, my king
No one knows me, like you
No one loves me, like you"

Tänk att Gud kan vara så stor och ändå är det så lätt att glömma bort det!
Jag är så glad att Gud har hittat mig, och att jag får känna Jesus.
Han ger mig frid, han bekräftar mig, han visar mig vart mina ögon skall riktas, vart mina steg skall styras, vad mitt liv skall handla om

Inga ord kan beskriva känslan av frid som infinner sig

Tack Gud för denna stund, just nu.

Jag blommade till

Det finns lite som gör mig så nedstämd och ångestfylld som att göra någon besviken
Att misslyckas både i mina egna och i andras ögon

Idag fick jag reda på ett fatalt misstag jag gjort som det är för sent att rätta till
Nåja, jag hoppas att de åtminstone har lärt sig nånting rätt
Det finns så mycket att förbättra, så många utvecklingsmöjligheter
Jag kvävs av tanken

Men mitt i öknen så fann jag en annan öken som jag inte vetat om och som fick bli min oas
Han kom en dag och öppnade sitt hjärta
Berättade för mig om sina moln på tankehimlen
Jag kände mig värdefull
Jag fick vara två öron, en kram och några smått stödjande ord
Det var så skönt att bekräftas var den bästa jordmånen och näringen finns
Nämligen i att få hjälpa och betyda något för någon annan
Så jag blommade till

Att få vara en blomma i någon annans öken är värdefullt
För såhär står det i min kalender idag:

"Det finns inget vackrare än en blomma i en öken. Samma blomma skulle försvinna bland alla andra blomster på en äng."

Kanske det är min mission idag?
Kanske blomsterhandlaren hade det på klart från första början?
Troligtvis

Jag är tacksam över detta
Om det är det enda som jag tar med mig från mina lärarerfarenheter så gör det inget
Det är värt det
Det förtjänar en plats i mitt hjärtas skattkammare, som Marias
För detta är vad livet handlar om: äkta möten
Och jag är glad över att jag fick ett sådant förtroende

Så när min egen ökenvind känns alltför kvav och hettande
Så kan jag trösta mig och svalka mig vid denna oas
Att jag får betyda något för någon annan

Bli vuxen-kurs

Ordnar Arbis en sådan?
I såfall vill jag gå den.

På något märkligt sätt känns det som att jag har missat något
ett skede i min utveckling kanske
Ibland känns det som att jag inte beter mig i enlighet med min ålder

Detta blir speciellt synligt i konversationer med jämnåriga eller äldre
Mina kommentarer som begränsar sig till: "Hmm", "Oj", "Jaha", "På riktigt?" = inget vettigt, endast minimal responses

Hur vet de vad de ska säga
Hur vet de såna saker
Var har de fått den insikten som jag verkar sakna
Hur har jag kunnat missa den?

Det är riktigt skamset ibland, och jag bannar mig själv för att jag är så dum
I den här åldern får man inte vara dum
Man ska ha mogna tankar, och om man är tyst så ska det vara ett tecken på att man sitter i djupa funderingar och snart skall producera ett högintellektuellt svar som blåser de övriga av stolen
Fast med mig så strandar det oftast i tankestadiet
Och believe me, jag försöker nog producera men min hjärna har inte alla fakta så det går inte

Istället blir det att ta till ursäkter för att upprätthålla min identitet och se till att den inte rasar samman, ursäkter som:
"Men det är bra att ha barnasinnet kvar"
"Nej, men jag är ju ny här, det är okej att jag inte kan uttala mig om det här"
"Det hör egentligen inte till mitt ansvarsområde"

Fy på mig!
Kanske det bottnar i min ovillighet att se på nyheterna när jag var liten
kanske det var där det började
vem vet?

Jag har alltid sagt att jag är trög, men inte dum för det
men jag börjar nästan betvivla det ibland

Jag vill ha mogna tankar, ett nästa-inriktat tänkande, och en logisk tankeförmåga
Istället har jag impulsivitet, kreativitet, galna idéer, passion, ett snäppe lathet, för lite självdisciplin och en massa annat som jag inte orkar räkna upp

Jag behöver alltså gå en kurs i att bli vuxen, för jag har nog missat det
Så om det finns tips, så tas det gärna emot!

diverse känslor

Känslor just nu:

Huvudvärk i huvudet efter en låång arbetsdag igen

Kärlek till Bibeln, och den tröst och kraft som den ger mig

Glädje över att det är kväll och jag får en stunds vila

Glädje över att mina fina studerande i grupp 2 är så positiva och glada, och verkligen gör det roligt att undervisa.
En hade skrivit "Happy Valentine's Day" på whiteboarden bakom projektorskärmen, och det tog jag som att det var åt mig.
Så mycket kostade jag på mig.
För att jag behövde det just då.
Det var hjärtevärmande.

Kärlek till min man som sömndrucket sa "Grattis på förlovningsdagen, älskling" sömndrucket när klockan var 06.15.
Han hade köpt en chokladask i hjärtformat och lagt den i en blå tygpåse.
Jag blev så glad.

Tack gode Gud för mitt liv.

It is well with my soul.

Glädje över att ha så fina ungdomar och en sådan chans att få användas.

Glädje över "divine coincidences" som jag tänkt kalla en sång som inte blivit av, ännu...
Som när jag sku köra till Sursik i fredast å hamnade nästan i Bäckby.
Sen så kom jag fram till Sursik efter några om och men och där fick jag nästan genast tag på fastighetsskötaren, precis honom som jag behövde för att visa mig runt i byggnaden.
Tänkt om jag inte hade kört fel, då skulle jag inte hunnit prata med honom.
Divine coincidences, som jag sa.

Glädje över det enkla, det vardagliga, känslan av frid när man får krypa ner under nyprasslande lakan med "Din närmaste granne" och katten som irriterande svänger och gosar mitt framför boken, och skall bestämt vara just där!

No ska jag ga å gosa med min älskling!

"Love, I made it mine,
I made it small, I made it mine"

Kram

Flodhäst på skidor i maklig takt

Jag drömde om det här inlägget...för cirka 1,5h timme sedan mitt i skogen.
Jag tänkte på det efter ännu ett möte med friskusar som "svischade" förbi mig i backen, t.o.m. i uppförsbacken.
Jag sa "Ja tar e lugnt jag" och så fortsatte jag att gå på mina skidor. För jag gick nog.
Mannen sa "Ja d får man göra".

Tänk va skönt att man får ta d lugnt i skidspåret!
Jag blev så glad av den bekräftelsen :)
Mitt enda mål var att komma runt, och det gjorde jag.
Saldot blev 7,8km. Rätt så bra tycker jag. :)
Få se om d blir nå fler gånger.

Annars så njuter jag av en sällsynt planeringsfri dag.
Förra veckan va alldeles full med jobb, och nu har jag fått ett litet andningshål och det är skönt!

Idag skratta jag också åt gudomlig humor och tajming.
Ja-a, tänk att Han e så finurlig. Och helt utan min vetskap.
Allt är planerat, man väljer bara om man följer den vägen eller inte.
Ibland lyckas det, och då får man se lite mera.
Det är roligt. :)

Nee, no ska ja fara å se på tapeter ti mam å pap.
Ja ska försök ge dem liti råd, men min smak är ganska så ökänd så ja undrar egentligen hur ja kan vara ti nån nytta.

Mot Toyotan!