maanantai 20. syyskuuta 2010

Mitt Piano och jag


Äntligen är det här, Mitt piano!
Jag och Simon hämtade det igår från mitt föräldrahem där ingen ändå spelade på det förutom jag när jag var hemma.
Nu när jag har det i vardagsrummet märker jag hur mycket jag har saknat det.
Egentligen har jag varit utan det i 6 år, under hela min studietid i Vasa, då hade jag istället en keyboard som substitut, och den har också fått äran att komponera ett antal sånger. :)
Men nu är mitt eget piano där det hör hemma, hos mig.

Mitt piano och jag har en lång historia.
Jag fick det i högstadiet, när jag var kanske 15, minns inte exakt.
Det var på julafton som det stora paketet med en filt över var mitt, ett alldeles eget piano!
Många timmar har jag spelat på det, och många många många misstag har gjorts eftersom jag envist spelat vidare samma stycke om och om igen tills det sitter perfekt. Och sen ännu en gång för säkerhets skull.
Jag har kanske inte alltid behandlat det så milt, utan det har varit föremål för mina aggressioner när jag varit sur på mamm eller papp och satt det på högsta volym (det är ett elpiano), och spelat Pour Adelaide så hårt det bara går. Men det har alltid hjälpt mig att avreagera mig så.

En period minns jag hur jag övade extra mycket, enbart av spelarglädje, jag tror att det var efter att jag upptäckt ackorden. Förut hade jag spelat melodi tuhändigt och tagit lektioner åt det mera klassiska hållet.
I högstadiet lärde jag mig kompa, och det var en av de bästa lärdomar jag tar med mig från högstadiet!
När jag lärt mig kompa så började jag komponera egna sånger och mitt piano och jag inledde ett nytt kapitel, men ett mycket spännande och kreativt ett!

Jag är verkligen ingen hejare på pianospelning fastän jag hållit på sen jag var 8 år.
Jag spelar ofta fel, kan inte förutsäga ackordföljder, och har svårt för att få det att flyta.
Men jag kan spela med inlevelse och hitta sånger på gehör vilket alltid är lika roligt :)

Jag tycker om mitt piano. Det är vackert, stilrent och har en historia. Och det ser lika nytt ut som när jag fick det för snart 10 år sedan.
Ååh va roligt vi ska ha, och som tur är så ligger inte grannens rum vägg i vägg med pianot vilket betyder att jag kan ösa på för fullt när jag vill, nästan...
Igår invigde jag det genom att spela några gamla godingar ur mina otaliga sångmappar.
Bland annat "Hotel California" fick äran att spelas på mitt piano.

Idag ska jag fortsätta skapa minnen, för musik är minnen.

1 kommentti:

  1. Men vad säger Simon om ditt högljudda spelande om han själv sitter vid datorn (som jag tror står bredvid pianot?!)... eller kanske han har på sig hörlurar för att inte konkurrera med din musik?! :)

    VastaaPoista