lauantai 31. heinäkuuta 2010

An obstacle called prestation


Som jag och mina eventuella läsare kanske har märkt, så är jag inte så värst aktiv som bloggare. Jag har funderat och tror att det är the bad old prestationsångest som låser mina tankar. Min tävlingsinstinkt har präglat mitt liv alltsedan jag var ung, i friidrottar- och skolvärlden, och påverkar mig fortfarande även om den tack och lov har minskat en aning.
Nu har den även satt in stöten mot mitt bloggande.
Jag har alltid trott att jag är en kreativ och skapande person, men det som hindrar mitt skrivarflöde är nog att min hjärna försöker få allt att passa inom vissa ramar *det ska låta bra, vara djupt och finurligt, helst roligt, innehålla ordlekar, vara analytiskt osv*
Dessa krav blir min fångvaktare.
Jag har även märkt att många bloggar innehåller bilder och ofta är bloggare väldigt praktiskt lagda (åtminstone de jag läst), två områden jag inte rör mig i så värst ofta. Jag skulle hellre kalla mig själv för *flummare*.
Detta är en fälla där prestationsångesten hotar att drabba mig eftersom det medför jämförelse.
Dessutom gör min analytiska natur att jag är rädd att förlora mig i mina egna tankar, vilket resulterar i att jag skriver alltför långt och blir alltför personlig.

Jag är en människa som öppnar mitt hjärta lite för fort vilket ibland kan skrämma bort människor, men jag är bara sån. Jag vill gå på djupet men inte fastna där, och ibland har jag kanske svårt att komma upp till ytan igen och i samma veva drar jag med mig andra ner, vilket är hemskt.
Men jag funderar en massa och brukar inte ha svårt för att uttrycka mig i skrift, muntligt är det annorlunda.
Nåja, som ni märker så börjar jag redan trassla in mig.
Kanske denna blogg vore ett bra tillfälle to keep it simple.
Jag hoppas.

Jag har varit smått missnöjd med mig själv på sista tiden eftersom jag har märkt att jag inte är så handlingskraftig av mig. Detta resulterar i passivitet vilket medför ännu mera grubblerier.
Jag trivs med rutiner och meningsfullhet och har märkt att man mår bra av att umgås med folk istället för att sitta hemma och uggla. Därför ska jag ta mig ut ikväll och lovsjunga till Herrens ära i gott sällskap!

Annars så älskar jag sommarregn och doften av nyfallet regn i gräset. Mmmm.
Märk väl mina åsnebryggor. Men jag väljer att se det som stream-of-consciousness writing, väldigt modernt, men lite svårt att hänga med.

The African woman in European skin has spoken.

1 kommentti:

  1. Sådär var jag också först när jag började blogga, att jag ville att det skulle låta så bra som möjligt, och vara roligt så folk ville läsa. Och för mig har det på något sätt alltid varit så att mitt mål har varit att få så många som möjligt att kommentera, då har jag lyckats.

    Men det där var när jag började blogga 2006... Numera bloggar jag för att det är så roligt, och jag VET att folk läser fastän de inte kommenterar. Och så fort min blogg är ur bruk märker jag hur beroende jag är att skriva av mig.

    Och Johanna... Bloggar SKA ju vara personliga, så du får skriva preciiis hur du vill! :)

    VastaaPoista