Min vecka är för det mesta fullspäckad med jobb.Må-to skoljobb, och fre + övriga dagar ungdomsjobb.
Det är så skönt när lördag kommer att det är omöjligt att motivera sig att ta tag i jobbet till måndag.
Även om det är viktigt, så finns lusten helt enkelt inte där.
Vad gör man då?
Jo, man försöker göra allt annat kul man kan före, så att man ska känna att "nä, nu måste jag nog börja på".
Jag har försökt.
Jag har joggat, umgåtts med familj, fixat mat, ätit glass, tittat 2 avsnitt 7th Heaven, hängt tvätt, kollat Facebook, och nu sitter jag här och har tömt ut "skojlagret" för idag.
Det jag egentligen vill göra idag är:
- sitta i soffan och mysa och sy mitt korsstygn
- gå ut och gå i det vackra höstvädret
- titta 7th Heaven hela långa dagen och se om Eric comes to his senses och blir minister igen
- pyssla om min sjuka älskling
- slösurfa på Internet
Det jag inte vill göra idag är:
- planera lektioner
Kanske Gud försöker ge mig en liten "hint" genom förra avsnittet där budskapet var "helga vilodagen", alltså söndag, och inte spara allt arbete till sista minuten och stressa över det.
Jag tycker bara att det är så otroooligt skönt med lördagar!
Kan inte lördag och söndag få byta plats i "the holy calendar"?
I min i allafall.
För det känns ändå som att imorgon blir en jobbdag, hur jag än gör det.
På morgon är det gudstjänst i jobbets tecken, och sen måste jag ändå planera i massor.
Så vilken dag blir då egentligen vilodag?
Vilodagen är något vi behöver, både för att slappna av efter en jobbvecka, och för att hämta krafter och ladda upp inför nästa vecka.
En paus, helt enkelt. För att hinna göra allt det där som man annars inte hinner med.
Men om man under sin "vilodag" ändå går och oroar sig för att man vet att man har så mycket att göra ännu, vad är då meningen?
Är det då inte bättre att få det undanstökat och sen vila, än att gå och gräma sig, även om det blir att jobba på "vilodagen"?
Äsch, egentligen sitter jag bara här och fördriver tid för att invänta kvällens program.
Men ibland har jag funderat om man inte bara kunde skapa ett vakuum i tiden där man tar ut sig själv och där man får tillbringa så mycket tid man behöver, där allt är tidlöst och där varken jag eller någon annan ställer krav på mig.
Är det vilodagen månne som är detta vakuum? Eller borde vara?
Hmmm... kanske jag borde bli bättre på det här med att skapa mig ett vakuum än att bara filosofera om det och ändå alltid göra saker på samma sätt som förut.
Nåja, jag måste väl ta tag i något nu iallafall.
Jag vet att det känns bättre sen, tröskeln är bara så hög och jag har trötta ben.
Men, tänk på vilodagen så att du helgar den, och försök att inte oroa dig för mycket, det förändrar egentligen ingenting.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti