När har man nått dit man längtar?
När har man fullständig frid och inget hägrar?
"When money grows on trees,
people live in peace,
everyone agrees"
som Shania Twain sjunger
Det är konstigt:
När man har så mycket att göra att man nästa kroknar
då längtar man till dagen när allt är förbi och man kan pusta ut
När den dagen kommer så känns det plötsligt tomt
Då längtar man till dagen när allt återgår till det normala igen
Ögonblicken när man känner sig helt tillfreds är sällsynta, och ofta varar de inte längre
Ofta stavas de också: v-a-r-d-a-g
Mina vardagslyckor den senaste tiden har varit:
- att sitta och stryka katten som sitter i min famn en stund över pälsen
- att slappna av och veta att man ännu får vara uppe i några timmar innan natten kommer
- att ha känslan av att ha åstadkommit något bra, att få vara nöjd med sig själv
- att få en kram av den jag älskar
- att äta kycklingben i soffan och se på nyförälskade Lucy och Kevin på datorn
- att sitta framför datorn och skriva av sig och lyssna på Spotify
Vi har alla de här stunderna, de är bara så flyktiga
Glimtar av himlen
som det borde vara
Jag hoppas att jag aldrig blir så blind att jag inte märker de små detaljerna i livet
så upptagen att jag inte har tid att se på himlens färger och förundras
så egoistisk att jag inte märker människor omkring mig
så tveksam att jag får inget gjort
så pedantisk att jag täpper till kreativitetskanalen i mig
så rädd att jag inte vågar drömma
så bekräftans-ivrig att jag glömmer bort vem jag egentligen är
Jag hoppas att jag alltid fortsätter sträva efter det som är sant, rent, och värt att akta och sätta värde på
Att jag bejakar de unika egenskaper hos mig som skapar potential för ett fantastiskt liv
Att jag innerst inne alltid vet var jag hör hemma
Ibland är kvällar med katten i knät de bästa kvällarna
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti