Ibland har man bra dagar, ibland har man dåliga dagar
Var kommer de ifrån?
Varför finns det dagar när allt går fel, oavsett hur väl man har planerat och tänkt så e det ändå något som kråtar till sig.
Eller så klåpar man sig.
Varför finns det solskensdagar när allt går som på räls, helt oförväntat?
Var är logiken? Kan jag påverka hur min dag kommer att bli? I viss mån så klart, men jag pratar egentligen om saker man inte kan styra över. Om andra människors humör, om trafikstockningar, om teknik som krånglar, om telefonsamtal från främlingar, you name it.
Jag tror att både goda och dåliga dagar kan vara gåvor, på sitt sätt.
Som när man öppnar en present och funderar: "Va e dähär? Va tänkt di no me ti som gett mig det här? Vad ska jag ha dähär till?" Och så klistrar man på ett leende för att verka tacksam. Eller biter ihop och kämpar vidare.
Jag tror att man förstår först efter en tid varför man fick det man fick.
När man har fått perspektiv och kanske tar fram den där obehövliga grejen som man gömde bort i skåpet men plötsligt inser att man kan ha nytta av.
Kanske det är så med dåliga dagar.
Man inser först senare varför man behövde dem.
Jag vet inte varför vissa dagar är bra och vissa dåliga, men den ena kan inte existera utan den andra. Det finns ingen neutralitet.
Detta var bara början...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti