Jag blommade till

Det finns lite som gör mig så nedstämd och ångestfylld som att göra någon besviken
Att misslyckas både i mina egna och i andras ögon

Idag fick jag reda på ett fatalt misstag jag gjort som det är för sent att rätta till
Nåja, jag hoppas att de åtminstone har lärt sig nånting rätt
Det finns så mycket att förbättra, så många utvecklingsmöjligheter
Jag kvävs av tanken

Men mitt i öknen så fann jag en annan öken som jag inte vetat om och som fick bli min oas
Han kom en dag och öppnade sitt hjärta
Berättade för mig om sina moln på tankehimlen
Jag kände mig värdefull
Jag fick vara två öron, en kram och några smått stödjande ord
Det var så skönt att bekräftas var den bästa jordmånen och näringen finns
Nämligen i att få hjälpa och betyda något för någon annan
Så jag blommade till

Att få vara en blomma i någon annans öken är värdefullt
För såhär står det i min kalender idag:

"Det finns inget vackrare än en blomma i en öken. Samma blomma skulle försvinna bland alla andra blomster på en äng."

Kanske det är min mission idag?
Kanske blomsterhandlaren hade det på klart från första början?
Troligtvis

Jag är tacksam över detta
Om det är det enda som jag tar med mig från mina lärarerfarenheter så gör det inget
Det är värt det
Det förtjänar en plats i mitt hjärtas skattkammare, som Marias
För detta är vad livet handlar om: äkta möten
Och jag är glad över att jag fick ett sådant förtroende

Så när min egen ökenvind känns alltför kvav och hettande
Så kan jag trösta mig och svalka mig vid denna oas
Att jag får betyda något för någon annan