Dream on...

"Dream on" - ett uttryck som avspeglar skepsis, misstro, omöjlighet och kanske till och med avund

Att våga erkänna sina drömmar kan vara svårt.
När man säger dem högt så bekräftar man deras existens och plötsligt står man inför ett val: a) anta utmaningen b) ignorera den och tona ner den

Jag blir smått nedstämd när jag får höra om människor, unga människor, som inte vet vilka drömmar de har.
Vart försvinner de?
När man är liten har man massor av drömmar. Oftast är de såklart orealistiska och naiva, men vad gör det.
Som tonåring kanske man har lätt för att dagdrömma, åtminstone jag hade det.
Kanske dagens stress har gjort att drömmar om t.ex. ens framtida yrke, har försvunnit?
Samhället har en plan för sina medlemmar och man finner sig snällt i den för att passa in, för att bevisa att man håller måttet.

Jag ska göra mig ett försök på att skriva om mina drömmar, vissa är starkare, vissa svagare, men ändå är de alla drömmar, från det förgångna och från nutiden.

Förflutna drömmar:
- att bli prinsessa
- att få hoppa fallskärm från ett flygplan
- att äga ett katthus och få ha så många katter jag själv ville
- att få träffa min farfar som dog 2 månader efter min födsel
- att ha lockigt hår

Jag tror att drömmar också förändras allteftersom man får perspektiv på saker och ting, och märker vad man verkligen vill göra med sitt liv

Nutidens drömmar:
- att få åka på roadtrip till USA
- att arbeta i Canada under en kortare tid
- att få jobba med drama, dans och musik på något sätt, och lära mig mera
- att bli en bättre människa, mera gästvänlig, generös, osjälvisk
- att få göra gott för andra människor, få beröra
- att kunna vara äkta hela tiden
- att inte släppa barnasinnet utan fortsätta göra konstiga upptåg och vara lite impulsiv

Jag tror inte att drömmar bara måste vara helt storslagna och betyda att man ger upp allt vad man har och är. Absolut inte. Drömmar kan vara mycket mindre också, men de är det som driver på en. Den där hemliga vrån i ditt inre som bara vissa får tillgång till.
Sara Groves sjunger i en av sina sånger:

"In the girl there's a room
in the room there's a table
on the table there's a candle
and it won't burn out."

Vi ska se till att hålla det ljuset brinnande, ett liv utan drömmar gör mig ledsen.
Jag talar enbart från mitt 26-åriga livsperspektiv och har ännu mycket att se och lära mig, och säkert tycker någon att jag är naiv eller barnslig.
Det kvittar. Jag har rätt till mina tankar och mina känslor. Man måste få göra sina egna misstag för att lära sig något.

Det är också viktigt att se till att man inte släcker någon annans låga, någon annans dröm. Och att aldrig, aldrig, underskatta en annan människa eller inte ta dennes dröm på allvar!
Jag vill tro att drömmar också kan vara Guds gåvor till oss, en liten fingervisning om vilka möjligheter som finns i livet, och var vi skulle passa in.

Som svar på mitt förra inlägg så skriver jag, att jag tror att man kan skapa sina egna drömmar. Man kan också skapa gemensamma drömmar. Gemensamma drömmar tror jag ändå är viktigare än att enbart sträva efter sina egna.
Men båda behövs, och båda behöver få utrymme.

Jag hoppas jag fortsätter drömma och låter andra göra det också utan att sticka hål på någon annas dröm!