Lagertömning av Johanna

Det här va ju skoj!

Aldrig har ja skrivit så här många blogginlägg på en och samma dag :)
Kanske det beror på att jag är sjuk
och har trängt bort alla måsten och planeringstankar

Jag kallar det min egen personliga lagertömning
allt sånt som har samlats och väntar på att få komma ut
nu släpper jag det, fritt och farligt,
för vem vet vad som kommer ut

Flödesskrivning kan man kalla det
låter tankarna löpa fritt
sväva fram på åsnebryggor
å minnen

Jag är ynklig när jag är sjuk
Stackars, stackars mig
De e nog bäst att vara själv, så att jag inte orsakar öronavfall hos min man som måste lyssna på min klagan

Jag bjuder på en insikt:
"Man kan inte leva på det förflutna, åtminstone inte när man har mera än halva livet framför sig. Man måste skapa nya, fina minnen varje dag, som man samlar på för att sedan plockas fram på äldre dar, dyrbara minnen som hanteras varsamt."

Jag är bra på att leva på minnen, drömma mig tillbaka, stanna i tiden
Jag läste en gång att minnen är Guds gåva till människan, förmågan att minnas och glädjas genom att i minnet återuppleva gångna stunder
Jag känner mig inte gammal, åldern definierar inte mig, men jag är en drömmare
Jag strävar både framåt och bakåt, är bra på att visionera men också på att bevara
Traditionalist och visionär i samma person
Inte konstigt att jag är splittrad ibland

Jag är naiv och gillar inte att ifrågasätta saker och ting
Då blir jag rädd, det kan ju rubba min världsbild
jag vill ha kontroll, vara trygg i min egen förvissning
tack och lov får jag inte stanna där för alltid
för vissa utmanar mig och tvingar mig ut
ut i världen för att hänga med
det är bra

Oj, oj, ja tänker nog alltför mycket
från det ena diket till det andra
har svårt att hålla mig på vägen

men var inte orolig
jag mår bra
ibland måste man få vara lite förvirrad, och förvirrande
och skriva en massa nonsens som ingen orkar läsa
men som skrivs bara för att få finnas till
erkännas som tankar
och bli svart på vitt

nu är det inte stackars mig längre
nu är det stackars dig, som får plöja igenom mina tankar ;)

Vishet

Den senaste tiden har jag fått en massa insikter som jag skrivit ner
kanske ja kan kalla det livsvisdom
vissa sku säkert tycka att de e självklara saker
men för mig är det inte så

En sådan är påminnelsen om att ta hänsyn
Jag menar inte att man int ska våga säga va man tycker av rädsla för att trampa nån på tårna
utan helt enkelt vanlig, hederlig omtanke och hänsyn om människorna runt omkring en
Det är en brutal insikt jag fått
kalla det bekännelse, om jag vill

Detta att tänka på att hela världen inte kretsar kring mig
att inte bara anta att saker ska lösa sig "bara sådär"
att inte kräva att folk alltid ska ställa upp för mig, varför skulle de måsta det?
Att det jag sysslar med inte är så mycket viktigare än det andra sysslar med
Att inte bara klampa in och förvänta mig service
Att inte säga saker i sista minuten och därmed orsaka stress för andra
Att inte bara ta över för att få uppmärksamhet och duktighetsdiplom

Jag är tacksam att få jobba i en miljö där människor har fattat det här
som jag inte verkar ha förstått
Jag får lära mig, varje dag

Jag måste bli bättre på:
Att inte ta så stor plats
Att inte vara så blind för andras situation
Att vara mer ödmjuk

"Den barmhärtiga Johanna"
in progress...

våren

Jag älskar våren!

Det är min absoluta favoritårstid, och nej, inte bara för att jag fyller år i maj.
På våren vaknar allt till liv
Även jag
Fast egentligen har jag inga problem med de andra årstiderna heller
De små depressionerna gör inte skillnad på årstid för mig
De slår till när det passar
Men det är väldigt länge sen jag haft en sist
Det måste betyda att jag är lycklig

Bara jag känner doften av vår i dörrspringan eller i fönsterluckan
så lever jag upp
Dofter är de starkaste tidsmaskiner bakåt som finns för mig
Men så är jag också en människa som upplever verkligheten med mina sinnen
Har alltid varit så

Våren påminner mig alltid om Stafettkarnevalen
Speciellt lågstadietiden
När vi sku ut å träna, å springa å springa å växla växla "hepp, hepp"
Därför får jag alltid lust att fara ut å springa på våren
Det slår aldrig fel

Vårens högtid är Påsken
Alla barndomspåskar
alla ungdomspåskar
och alla unga vuxen påskar

Jag älskar Påsken
Ibland rör budskapet mig starkare än andra år
År 2004 var ett sådant år
Med familjen firade vi att mina studentskrivningar var över med att åka till Helsingfors
Där skulle pappa prompt till en ortodox gudstjänst
och vi följde med och stod i kyrkan, för det gör man, i en timme
det var annorlunda
Den påsken var värdefull
Jag tog till mig Jesu död och uppståndelse på ett påtagligt sätt

Påsken är också memma och grädde i glaskanna vid fammos
och Jesu liv filmer på tv med släkten
Påsken är påskbrasa på en klottig åker
med grannarna och korven
Påsken är att med ett barns iver springa hem femtielva gånger för att se
om våra dagklubbs-hönor i papp värpt något Kinder-ägg på fönsterbrädet i köket
Påsk är att gå runt med en gammal kanna och få mycket godis
och inte mandariner

Påsken är att städa huset tipp-topp för att sedan åka iväg till Lappland
Påsken är att sitta vid Raitismaja i källaren och lyssna på teamet som sjunger
"Were you there when they crucified my Lord,
Were you there when they nailed Him to the tree?"
Det är de enda strofer jag minns av den sången
men jag älskade den

Påsken kommer sent i år
Nästan på min födelsedag
Få se hur den påverkar mig i år

Nu har jag skrivit sånt jag vill skriva
med alla sina åsnebryggor
inga uttänkta röda trådar
utan endast en härva av mina tankar och minnen

för sån är jag

min plats

när jag var ung
hade jag en plats
en tillflyktsort
när tankarna knackade på

jag satt på min cykel
med vinden i mitt hår
ensam i tornet
såg jag ut över vattnet
och tänkte...



det var ett behov
ett inre begär

att få vara ensam

och möta Dig

vart tog det vägen?
ibland skymtar jag det
i min innersta vrå
men kväver dess längtan
alltför ofta

inte konstigt
att kreativiteten tryter
när dörren till källan
är stängd

tiden är en bov
kraven en fångvaktare
pressen blir för stor
så inget blir gjort

när jag tänker på min plats
uppe i tornet
ute vid vattnet
på en sten
i ett rum

förstår jag lite av
vad helighet är

tankar

okej,
mitt problem är att jag alltid skriver för långt
har alltid haft svårt att formulera mig kärnfullt
det är en orsak till att jag inte har bloggat så mycket
jag har så många tankar och funderingar
men vet inte var jag ska börja nysta
så det får vara

samma sak med musikskriverier
jag har inga problem att komma på melodier och ackordföljder
men texten saknas
ofta skriver jag en halv låt och kommer inte vidare
för jag hittar ingen text

My second home

Just because my second home is Canada, I will write this blog entry in English.

I just got off the Skype-phone with one of my truly closest friends in Canada, Emily.
It's been such a long time since we've talked, about 2 years now I guess, and it was so nice to hear her voice again.
A sign of true frienship is that no matter what the distance is in time or space, you can always pick up from where you left off last time, and it feels like yesterday.
Emily and my friendship is of that kind.

I first met my crazy green-loving friend on my 4-months long exchange adventure at Carleton University in Ottawa, Ontario, Canada.
We lived in the same house on campus and instantly became friends after having connected on a Carleton Campus for Christ meeting.
After that we were inseparable!


We were on many adventures together with her Tammy Taurus and she taught me many valuable lessons for life.
One of them is to keep it simple, and use your imagination.

Emily is a friend who always cares for other people, unselfish and loving.
She helped me out with lots of things, and today she called me one of her closest friends too, which feels so awesome!



I don't know why Canada has left such a huge footprint in my life, but I can honestly say that it was God who led me all the way, and it was his plan for my life.

I often get nostalgic about Canada, it's like an aching in my heart when I think of the friends I've made there and the country itself is wonderful with its lovely, charitable people.
I love the Canadian accent, the weather, the nature, church life and the atmosphere.
I can totally understand why so many people have migrated to Canada!

I really had the time of my life in Canada, and God willing I will go there again!

Thank you Emily for being my friend!
Love you*

överväldigande insikt

"Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, och jag skall ge er vila."
- Jesus

Vilket ansvar
Känns överväldigande
Rädd för att svika
och göra besviken
Rädd för att inte räcka till
Svaghet
Vill så mycket
Tårar i självömkan eller?
Alla andra
och lilla, lilla jag
store Du
Hjälp mig
Tack eller varför?
Kan jag, kan Du?
Du har lovat att bära
men hur vilar jag?
i Dig...

Tar jag på allvar
kvalitet eller kvantitet
Tack och lov
är Du större
än mitt kontrollbehov
mina tvivel
mina misslyckanden
mina tårar
Jag har kommit för långt
för att ge upp nu
du lämnar mig inte
du har lovat!

Please, raise me up to more than I can be

för jag klarar det inte själv